Kände att mitt hjärta inte hade lättats så mycket som jag ville, visste inte riktigt vad det var. Men så slog det mig plötsligt, känner mig tom inom mig av den otroligt fjantiga anledningen att jag kollade på det sista vänner avsnittet igår, ni som känner mig har nog under den senaste tiden varit medvetna om att jag kollat en hel del vänner tiden som gått. Det stämmer kan jag ju då säga. Det hela började för cirka en månad sedan, sedan dess har jag betat av 10 säsonger, 30 skivor ("front and back" som Ross skulle säga), 236 avsnitt, ca 86 timmar, exakt 5192 minuter ineffektiv tid, med vänner. Vännerna blev en del av mitt liv, trots att man sätt det innan låga man vaken på nätterna med tankarna hos Joey, Rachel, Ross, Phoebe, Monica och Chandler. Så här i efter hand känner jag att man har sätt så mycket att man glömt vissa delar som hänt, men plötlsligt dyker dem upp i huvudet och man blir antingen glad eller lite ner.
Sjukt! Ja jag vet.
En annan sak som slog mig var när jag tänkte på hur jag skulle gå tillväga när jag skulle se allting nästa gång. Denna gången har ju varit i någon form av "se så mycket som möjligt på så kort tid" men på ett bra sätt, vissa dagar har jag sätt 12 avsnitt. Men när jag bestämde mig för att ett avsnitt i veckan var en lagom hasighet, en hastighet som gör att man hinner längta till nästa avsnitt. Denna hastighet bidrar till att jag kommer vara 28 år när jag är klar, det är en siffra som är sjuk i huvudet. Lika sjuk i huvudet som ni tror och tycker jag är efter ni läst detta inlägg.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
