Ibland är fan livet orättvis, just nu är ibland. Känns som jag har hittat femhundratusen svenska kronor, men oturligt nog är dem i gamla femtioöringar, alltså helt värdelösa. Dem är liksom ogiltliga, inte för att det jag känner är ogiltligt, men det känns så jävla typiskt att det ska kännas så här med det här. Hade det inte bara kunnat var nya femtioöringar så att jag hade kunnat använda dem, men på något sätt, hoppas jag, att, en myntsamlare ska dyka upp och säga "dra mig baklänges in i fågelholken och kalla mig bengt, en miljon gamla femtioöringar, dem köper jag av dig för en miljon nya femtioöringar" jag tittar på han och säger "du är fan lika tokig som du ser ut, men har har du kardan bengt"
Tänk om
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström