Jävligt märklig känsla

Måste varna känsliga läsare för att detta kan vara den mest seriösa blogg jag skrivit, men bloggen heter "Här är mitt liv" och då ska ni bannemig få det.

Fan vad känslor är märkliga, dem kan verkligen få en att tänka och grubbla på saker. Idag har jag haft en känsla i kroppen, en känsla av avsked. Känns som om tiden här nu är ett slut på ett kapitell, ett jävligt bra kapitell, ett kapitell som verkligen format resten av boken som skulle kunna vara min självbiografi, skulle kallat den
"Jo, han. Johan". Vilket kapitell i boken jag just avslutat vet jag inte men det har innehållit kärlek, ensamhet, vänskap och tron om en ljusare framtid.

För att ni också ska förstå ska jag dra den korta versionen;
Jag var kär i en tjej som var fantastisk på alla sätt, utan att såra henne kan jag säga att kännslorna försvann, ibland gör dem det, inget jag kan göra något åt. När det tog slut i sommras hade jag lärt känna mig själv något bättre än jag gjort innan, vilket skälvklart var en positiv sida av den negativa händelsen.

Efter detta hade jag en period då jag kände att ensamhet var det enda jag inte klarade av. På något sätt hanterade jag denna situation på ett sätt som jag själv accepterar, och det är ändå det som är huvudsaken. Efter det att jag accepterat ensamheten har jag haft en underbar tid, många nya vänner har jag fått från både det en och det andra hållet. Vänner som på ett eller annat sätt kommer vara med ett bra tag om inte längre, vilket jag hoppas.

Lagom till den tid som är mörkast i vårt land, kom där en ljuspunkt i form av ett kuvert. Kuvert kom med ett sjukt glädjande besked, beskedet att jag kommit in på den utbildning jag vill komma in på. Så, ja tacksam det är jag.

De dagar som precis varit och kommer, har jag sagt farväl till saker som kommer tillbaka och saker som nog aldrig kommer tillbaka, Två vänner står på parongen, viftar med en handen och säger "vi ses snart omp". Mitt levda liv står på andra sidan, viftar med handen och säger "do it"



Det som avslutar denna era är början på en ny. Jag sitter med min framtid framför mig i form av en målarduk, på min pallett finns de vackraste färger, färgerna har jag döpt själv, den uppe till höger heter vänner, sen precis under den finns studier, sen finns även färgerna familj, kärlek och tid. Med hjälp av dessa vackra färger ska jag nu måla min tavla.

på återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström