Att vakna upp dagen efter är inte alltid vara så lätt, men jag måste säga att dagens uppvaknande var långt ifrån svårt. Det som var det svåra med att vakna var egentligen inte svårt utan jobbigt. Så det jobbiga med att vakna var att alla kloka tankar som jag haft i huvudet innan jag somnade är nu som bortblåsta. Känns som tankarna och alkoholen tog varandra i handen och satte sig på första bästa flyg till Mallorca. Visst finns möjligheten att tankarna inte alls var bra, men jag har svårt att tro det. Som många andra svenskar så tar alkoholen med sig något hem från chartern när dem kommer tillbaka. Svensken tar med sig fula tröjor och badlakan som senare i livet bara kommer att användas när man återvänder till den där härliga stranden utomlands. Alkoholen tar ju inte med sig badlakan utan något helt annat, ärligheten. Så nu när jag sitter här med vetskapen om att alkoholen inte längre är hos mig så vet jag också att jag har svårt att vara hundra procent ärlig. (det är därför som bloggar som skrivs med blod i alkoholen är så mycket bättre)
Ikväll ska jag ut igen. Så då får det då allt bli en ”berusadblogg”.
På återhörelse och fortsatt trevlig…
Johan Ekström
2007-07-28
2007-07-16
Småland
Helgen kan sammanfattas på många sätt, men fantastisk är nog det enda som verkligen förklarar exakt hur det var.
Det var en gång ett kompis gäng på sex personer, det var tre pojkar och tre flickor. Dem tre flickorna var gamla klasskompisar till den ena av dem tre pojkarna. Men dem hade aldrig gjort något tillsammans så som dem gjorde denna helg. De fyra klasskompisarna och de två andra killarna som var tillsammans med två av tjejerna packade sina väskor och tidigt en fredagskväll ställdes dessa i bilen och färden gick till en liten stuga i det vackra Småland. Framme i Småland fick dem alla se en rödliten stuga med vita knutar och en blå stor dörr till den härligt solupplysta verandan på framsidan av huset. Över den blåa dörren svajade en stolt svensk flagga i den svaga vinden och allt kändes så där härligt som det bara kan vara i sagor. För att komma in i den härligt röda stugan var dem tvungna att gå runt huset. Där under ett träd fanns en trappa som stod under en annan blå dörr, dörren dem nu stod framför var dörren in till det som skulle bli deras hem. Handtaget vreds om och ivrigt stod dem alla på tå för att få komma in. När väl dörren öppnades var det som om huset hade hållit andan sen senast någon var där, en vindpust av sommarstugsdoftande luft kittlade allas näsor. Det var som om allt stannad till för en stund, innan man tog dem där stegen upp för den mysiga trappan. Efter bara några sekunder i stugan kände man sig hemma. Köksbordet, den ved eldade spisen, soffan, matbordet och stolarna var så där charmiga som dem bara kan vara i en sommar stuga. Efter en snabb rundvandring kom man tillslut till den där glasverandan som man sett från utsidan, plötsligt befann man sig i den och man kände att det var därifrån som huset fick sitt syre. Den blåa dubbeldörren öppnades upp och en stor grön trädgård med härliga lummiga träd blev som ett extra rum i huset. Väl inne i huset igen så tändes en eld för att åter värma husets inre, den doft som sedan länge varit dominant i huset byttes sakta ut mot doften av knastrande ved och dillkokt potatis. Snart var det tid för kvällsmat. Som en andra midsommar kändes det när man satte sig ner vid det dukade borde. Sill, nypotatis, gräddfil och öl allt som hör där till. De sex vännerna satt runt bordet i timmar och bara njöt av maten och av varandras sällskap, det var inte förrän sent på natten som bordet dukades av och sängarna bäddades för att användas. Det tog inte långtid förrän husets liv och rörelse hade bytts ut mot djupa sovande andetag, man hörde ibland ett täcke prassla då någon vände på sig. En fågel visslade sin kvällssång utanför fönstret men det märktes inte inne i stugan. Alla nya intryck och känslor hade gjort sitt på de sex kompisarna.
Endast ett par timmar senare började huset vakna igen, utanför hade dagen varit vaken länge, en fjäril flög förbi dem utslagna blommorna, fågeln som fortfarande sjön sin skönsång var precis lika nöjd som 5 timmar innan. Strax riktades all uppmärksamhet mot husets hjärta, i köket var det fullt pådrag och en stor frukost dukades fram, man kände verkligen hur rara Emma hade tänkt till när alla tillbehör stod på bordet. Runt borde hade alla sitt ansvars område. Någon höll koll på de bullar som skulle bli varma. En annan skivad ost till dem som ville ha. Någon var bara så där härligt mysig som man kan vara på en sommarmorgon. Efter frukost satt men sig lugnt ner i gräset, njöt av hur solen värmde och samtalen växlade friskt. Emma som hade delar av släkten i område försvann för att hälsa på dem, dem andra alltså Sandra, Gabriella, Magnus, Mathias och Johan gick och tittade på landskapet och kunde inte förstå hur en tystnad tystare än sig själv kunde vara så hörbar. Efter en timmes förundran och förstålighet var åter Emma bland dem fem andra kompisarna. Åter var dem samlade och allt kändes nu så mycket bättre, gruppen kände sig hel igen, detta firades med bullar på en filt på en gräsmatta, vars utsikt var de äppelträd som stod i långa rader en bit ner i backen. I samma backe fanns där en stig, lång smal och slingrig. Vid ena ändan av stigen låg stugan och i andra fanns där en sjö. Vid sjön låg där två båtar och i båtarna satt snart kompisarna. Killarna i en och tjejerna i den andra. Väl ute på sjön var det ibland en och annan sten i vägen, och utan tjejerna hade nog inte killarna kommit i land. Snart var båtarna åter i hamn och en suck av lättnade kom från viss, "vi klarade oss" var där någon som sa. Samtidigt upp vid stugan stod pastan och kyldes ner, och en promenad senare hade den blivigt pastasallad som serverades till nyrökt makrill och sik. Ölen var även framdukad och den fick sällskap av vinet. Bakom ryggarna på två av middagsdeltagarna hade gräset vuxit sig högt mellan äppelträden och det var nu dags att slå det. Lie var det redskap som var så väl anpassat för arbetsuppgiften. Det övriga gräset klipptes somrigt kort och väldoftande med hjälp av en gräsklippare. Aldrig tidigare hade det känts så rätt att jobba på ledig tid. Då arbetet var roligt försvann timmarna snabbt och lien svingades fortfarande då grillen tändes. Glöden fick den tid den behövde för att bli så där härligt snövit och värmen går knappt att beskriva. Kycklingen som grillades blev magiskt bra och avnjöts vid det bord som en dag tidigare hade andats midsommar. Men nu var det en helt annan känsla. Det kändes så somrigt som det är att grilla. En kall potatissallad blev snabbt kompis med kycklingen och den goda såsen. Även en flintastek hade anslutigt sig till gänget. Smaskens var kompisarnas gemensamma betyg och allting avrundades med en härlig sommarpaj med vaniljsås. Senare samma kväll sattes pricken på i:et eller potatisen i mosen. Gitarr, munspel och sångböcker plockades fram och den glada sextetten sjöng hits efter hits och var mer än nöjde med resultatet. Vissa var så nöjda att sången snabbt byttes ut mot snark. Strax där efter var utgången den samma för alla. Snabbt insomnande för trötta själar.
Dagen där på inramades av enstaka vita fluffmoln och solstrålar som smekte marken. Förmiddagen och eftermiddagen tillbringades i solens stålar och när klockan närmade sig kväll städades stugan av och de sista korvarna hamnade på den vedeldade grillen. När korvarna befann sig i magarna hos de lyckliga kompisarna, tackade stugan för sig. Men frågan är om det är stugan eller kompisarna som ska tacka. Kanske är det dem båda som ska tacka varandra för att helgen blev så oförglömlig som den blev.
Snart så går det åter mot ljusa tider…
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
Det var en gång ett kompis gäng på sex personer, det var tre pojkar och tre flickor. Dem tre flickorna var gamla klasskompisar till den ena av dem tre pojkarna. Men dem hade aldrig gjort något tillsammans så som dem gjorde denna helg. De fyra klasskompisarna och de två andra killarna som var tillsammans med två av tjejerna packade sina väskor och tidigt en fredagskväll ställdes dessa i bilen och färden gick till en liten stuga i det vackra Småland. Framme i Småland fick dem alla se en rödliten stuga med vita knutar och en blå stor dörr till den härligt solupplysta verandan på framsidan av huset. Över den blåa dörren svajade en stolt svensk flagga i den svaga vinden och allt kändes så där härligt som det bara kan vara i sagor. För att komma in i den härligt röda stugan var dem tvungna att gå runt huset. Där under ett träd fanns en trappa som stod under en annan blå dörr, dörren dem nu stod framför var dörren in till det som skulle bli deras hem. Handtaget vreds om och ivrigt stod dem alla på tå för att få komma in. När väl dörren öppnades var det som om huset hade hållit andan sen senast någon var där, en vindpust av sommarstugsdoftande luft kittlade allas näsor. Det var som om allt stannad till för en stund, innan man tog dem där stegen upp för den mysiga trappan. Efter bara några sekunder i stugan kände man sig hemma. Köksbordet, den ved eldade spisen, soffan, matbordet och stolarna var så där charmiga som dem bara kan vara i en sommar stuga. Efter en snabb rundvandring kom man tillslut till den där glasverandan som man sett från utsidan, plötsligt befann man sig i den och man kände att det var därifrån som huset fick sitt syre. Den blåa dubbeldörren öppnades upp och en stor grön trädgård med härliga lummiga träd blev som ett extra rum i huset. Väl inne i huset igen så tändes en eld för att åter värma husets inre, den doft som sedan länge varit dominant i huset byttes sakta ut mot doften av knastrande ved och dillkokt potatis. Snart var det tid för kvällsmat. Som en andra midsommar kändes det när man satte sig ner vid det dukade borde. Sill, nypotatis, gräddfil och öl allt som hör där till. De sex vännerna satt runt bordet i timmar och bara njöt av maten och av varandras sällskap, det var inte förrän sent på natten som bordet dukades av och sängarna bäddades för att användas. Det tog inte långtid förrän husets liv och rörelse hade bytts ut mot djupa sovande andetag, man hörde ibland ett täcke prassla då någon vände på sig. En fågel visslade sin kvällssång utanför fönstret men det märktes inte inne i stugan. Alla nya intryck och känslor hade gjort sitt på de sex kompisarna.
Endast ett par timmar senare började huset vakna igen, utanför hade dagen varit vaken länge, en fjäril flög förbi dem utslagna blommorna, fågeln som fortfarande sjön sin skönsång var precis lika nöjd som 5 timmar innan. Strax riktades all uppmärksamhet mot husets hjärta, i köket var det fullt pådrag och en stor frukost dukades fram, man kände verkligen hur rara Emma hade tänkt till när alla tillbehör stod på bordet. Runt borde hade alla sitt ansvars område. Någon höll koll på de bullar som skulle bli varma. En annan skivad ost till dem som ville ha. Någon var bara så där härligt mysig som man kan vara på en sommarmorgon. Efter frukost satt men sig lugnt ner i gräset, njöt av hur solen värmde och samtalen växlade friskt. Emma som hade delar av släkten i område försvann för att hälsa på dem, dem andra alltså Sandra, Gabriella, Magnus, Mathias och Johan gick och tittade på landskapet och kunde inte förstå hur en tystnad tystare än sig själv kunde vara så hörbar. Efter en timmes förundran och förstålighet var åter Emma bland dem fem andra kompisarna. Åter var dem samlade och allt kändes nu så mycket bättre, gruppen kände sig hel igen, detta firades med bullar på en filt på en gräsmatta, vars utsikt var de äppelträd som stod i långa rader en bit ner i backen. I samma backe fanns där en stig, lång smal och slingrig. Vid ena ändan av stigen låg stugan och i andra fanns där en sjö. Vid sjön låg där två båtar och i båtarna satt snart kompisarna. Killarna i en och tjejerna i den andra. Väl ute på sjön var det ibland en och annan sten i vägen, och utan tjejerna hade nog inte killarna kommit i land. Snart var båtarna åter i hamn och en suck av lättnade kom från viss, "vi klarade oss" var där någon som sa. Samtidigt upp vid stugan stod pastan och kyldes ner, och en promenad senare hade den blivigt pastasallad som serverades till nyrökt makrill och sik. Ölen var även framdukad och den fick sällskap av vinet. Bakom ryggarna på två av middagsdeltagarna hade gräset vuxit sig högt mellan äppelträden och det var nu dags att slå det. Lie var det redskap som var så väl anpassat för arbetsuppgiften. Det övriga gräset klipptes somrigt kort och väldoftande med hjälp av en gräsklippare. Aldrig tidigare hade det känts så rätt att jobba på ledig tid. Då arbetet var roligt försvann timmarna snabbt och lien svingades fortfarande då grillen tändes. Glöden fick den tid den behövde för att bli så där härligt snövit och värmen går knappt att beskriva. Kycklingen som grillades blev magiskt bra och avnjöts vid det bord som en dag tidigare hade andats midsommar. Men nu var det en helt annan känsla. Det kändes så somrigt som det är att grilla. En kall potatissallad blev snabbt kompis med kycklingen och den goda såsen. Även en flintastek hade anslutigt sig till gänget. Smaskens var kompisarnas gemensamma betyg och allting avrundades med en härlig sommarpaj med vaniljsås. Senare samma kväll sattes pricken på i:et eller potatisen i mosen. Gitarr, munspel och sångböcker plockades fram och den glada sextetten sjöng hits efter hits och var mer än nöjde med resultatet. Vissa var så nöjda att sången snabbt byttes ut mot snark. Strax där efter var utgången den samma för alla. Snabbt insomnande för trötta själar.
Dagen där på inramades av enstaka vita fluffmoln och solstrålar som smekte marken. Förmiddagen och eftermiddagen tillbringades i solens stålar och när klockan närmade sig kväll städades stugan av och de sista korvarna hamnade på den vedeldade grillen. När korvarna befann sig i magarna hos de lyckliga kompisarna, tackade stugan för sig. Men frågan är om det är stugan eller kompisarna som ska tacka. Kanske är det dem båda som ska tacka varandra för att helgen blev så oförglömlig som den blev.
Snart så går det åter mot ljusa tider…
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
2007-07-11
Vilkan skillnad en dag gör!
Idag är allt så mycket bättre, jag är glad min kropp är i ro och allt som gjort mig irriterad de senaste dagarna är som bortblåst. Det känns verkligen att allt kommer att ordna sig nu. Nu till ännu mer roligheter.
Helgen som kommer ska göras till en av dem bästa på länge, tack vare den svenska feelingen som ska skapas med hjälp av, röd stuga, eka, öl och fiske. En och annan tomas ledin låt kommer säkert att ljuda ur högtalarna. Visst finns där en viss oro att det fula vädret kommer att hålla i sig och sabba grejor som, grillning, badning, solning, fiske och andra utomhus aktiviteter. Men grejen är det att jag är helt hundra på att det kommer bli bra ändå, för egentligen, det där med sol och bad klingar ju inte så bra ihop med svensk och sommar. Hör jag svensk sommar hör jag paraply som fälls upp, som fälls ner, som fälls upp. Eller hur en tändsticka smeker asken för att avslutas med ett skönt "fsssch" och värmeljus tänds. Själv kryper jag långt upp i en soffa med en varm skön kofta kanske ett spel på bordet framför mig och självklart massa vänner omkring mig. Så oavsett vad vädergudarna har för kort i bakfickan så kommer jag syna deras bluff och gå all in med min svenska helg som insatts.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
Helgen som kommer ska göras till en av dem bästa på länge, tack vare den svenska feelingen som ska skapas med hjälp av, röd stuga, eka, öl och fiske. En och annan tomas ledin låt kommer säkert att ljuda ur högtalarna. Visst finns där en viss oro att det fula vädret kommer att hålla i sig och sabba grejor som, grillning, badning, solning, fiske och andra utomhus aktiviteter. Men grejen är det att jag är helt hundra på att det kommer bli bra ändå, för egentligen, det där med sol och bad klingar ju inte så bra ihop med svensk och sommar. Hör jag svensk sommar hör jag paraply som fälls upp, som fälls ner, som fälls upp. Eller hur en tändsticka smeker asken för att avslutas med ett skönt "fsssch" och värmeljus tänds. Själv kryper jag långt upp i en soffa med en varm skön kofta kanske ett spel på bordet framför mig och självklart massa vänner omkring mig. Så oavsett vad vädergudarna har för kort i bakfickan så kommer jag syna deras bluff och gå all in med min svenska helg som insatts.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
2007-07-10
suck
Idag är dagen då jag sa till mig själv att det är dags att börja säga till ute i livet. Idag på lunchen skulle jag köpa en dagens pasta. Ni vet en sådan här jävla vagn som är utplacerade i varenda svenskt industriområde. Till och med staffanstorps har en, bara det är helt sjukt. Nu gled jag från ämnet, det som gjorde mig förbannad på mig själv var att när jag kom där på vägen står där en skylt "DAGENS PASTA 29:-". Kanon pris tänkte jag, men tro fan inte dem tar 33 jävla riksdaler när man kommer fram och inte nog med detta. Ett, hon som tar betalt kan varken räkna, prata eller noppa sina ögonbryn. Eller så kan hon det och tycker det är jätte skoj, för dem fanns inte längre, utan hon hade fått göra ett sånt där "fylla i men penna"-ögonbryn vilket är så jäkla fult. Det andra som störde mig med det plötlsigt höjda priset var att jag inte sa till. skylten var liksom 20 meter där ifrån, hade ju kunnat hämta den om dem inte fattade.
En annan grej som verkligen gjort mig förbannad den senaste tiden är svenska trafikanter, varenda jävel tror att bara för att dem betalar skatter och vägpremier så äger dem alla vägar och dem får göra som dem vill, reglerna är inte till för dem. Visst alla kan vi ha brottom och behöva göra den där dumma omkörningen, eller det konstiga filbytet. Men det som är tynger mig är när någon för ett fel, alltså ett fel. Typ, inte stannar vid stopp eller blinkar när dem svänger. Det sist nämda gäller framför allt rondeller. Dessutom har den dumma och okunniga bilisten mage att göra tecken åt en som om det vore mitt fel. Vad är det med folk nu för tiden, kan dem inte ta att dem gör ett fel eller är dem så godtrogna att dem tror att det dem gör är rätt.
Sist men inte minst, ett test utförs, jag hatar denna typen av test. Ändå utsätter jag mig för dem, men denna gången ska jag klara det.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
En annan grej som verkligen gjort mig förbannad den senaste tiden är svenska trafikanter, varenda jävel tror att bara för att dem betalar skatter och vägpremier så äger dem alla vägar och dem får göra som dem vill, reglerna är inte till för dem. Visst alla kan vi ha brottom och behöva göra den där dumma omkörningen, eller det konstiga filbytet. Men det som är tynger mig är när någon för ett fel, alltså ett fel. Typ, inte stannar vid stopp eller blinkar när dem svänger. Det sist nämda gäller framför allt rondeller. Dessutom har den dumma och okunniga bilisten mage att göra tecken åt en som om det vore mitt fel. Vad är det med folk nu för tiden, kan dem inte ta att dem gör ett fel eller är dem så godtrogna att dem tror att det dem gör är rätt.
Sist men inte minst, ett test utförs, jag hatar denna typen av test. Ändå utsätter jag mig för dem, men denna gången ska jag klara det.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
Också önskar jag regn, i måttlig mängd
Ja nu kan det fan börja regna snart igen. Mina föräldrar har semester nu och det är högst troligt att vädret kommer vara avgörande för vad dem ska göra. En solig sommar skulle kunna innebära att dem gör små utflykter. Men om regnet skulle komma tillbaka för några dagar skulle dem nog bege sig iväg utomlands, en vecka eller mer. Alltså önskar jag att det kan börja regna igen, två dagar regn, eller ja inte tvunget regn men i alla fall så att dem inte kan gå ut och deras rastlöshet blir som en hungrande varg som äter upp deras semester snabbt och respektlöst. En eventuell semester för päronen skulle innebära en typ av semester för mig med. Att bara få vara själv här hemma ett tag hade ju varit för bra för att vara sant.
"stockholm i mitt hjärta" hörs från nedre delarna av huset. Trotts att programmet lockar mig så orkar jag inte gå ner, vetskapen av att päronen sitter där gör det just nu så mycket skönare att sitta här. Nej inte alls så att jag inte vill umgås med dem, men dagen idag har verkligen varit en sådan dag så jag bara har velat vara själv.
Alla ni där ute, även om ni har semester, håll tummarna för två dagars lite sämre väder, för min skull och överlevnad.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
"stockholm i mitt hjärta" hörs från nedre delarna av huset. Trotts att programmet lockar mig så orkar jag inte gå ner, vetskapen av att päronen sitter där gör det just nu så mycket skönare att sitta här. Nej inte alls så att jag inte vill umgås med dem, men dagen idag har verkligen varit en sådan dag så jag bara har velat vara själv.
Alla ni där ute, även om ni har semester, håll tummarna för två dagars lite sämre väder, för min skull och överlevnad.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
2007-07-09
Teknik, kan inte leva med den inte utan den
Internet har uppstått på skånevägen, fråga mig inte hur, fråga mig inte varför det dog. Massa frågor som jag inte kan svara på. Det viktiga är att jag kan sluta blogga på arbetstid!
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
"Hmm-hmm"-effekten
Nu sitter jag på jobb och bloggar, känns lite så där busigt, man vet inte riktigt hur allvarligt en eventuell "jag kom på dig"-effekt skulle bli. Att blogga på arbetstid är ungefär som att jobba på semestern, totalt fel. Så det är som sagt en aningen nervöst att sitta här. Man undrar vad som skulle hända om dem kom på mig. Skulle jag bli utan lön, bil eller rent av jobb. Tror inte det är så big deal om jag ska vara ärlig, gör det jag ska. Om cirka 1 timme ska jag tömma inne på konserthuset, så då får jag jobba röven av mig.
För några veckor sedan fick jag ett skoskav lagom precis där strumporna sitter som hårdast. Så att vika ner dem har den senaste tiden varit en måste. Såret eller skavet var ungefär som en en krona. Lite så där lagom stort, av okänd anledning råkade jag pilla av skorpan underdagen och det började blöda och svida som fan. Då tog jag till den gamla och beprövad metoden plåster. Vet i fan vad som finns i plåster som gör att direkt man sätter på det så slutar det göra ont, en så kallad "plåster"-effekt uppstår. Men sen är det ju skillnad på plåster och plåster. Plåster som man har på såren är ju hudfärgade. Men sen finns det ju dem plåsterna som är med i talesättet "som plåster på såret". Det kan ju vara allt ifrån en blomma av sin granne när källaren svämmat över eller en kram av någon som bara vill en väl.
Ikväll behöver jag verkligen det där sista plåstret. En kram. Jag tror nämligen att jag målat in mig själv i ett hörn, där golvet jag målat är mitt liv och färgen är min känslor. Just nu känns det hopplöst, men då jag jobbar inom branchen för tillfället så vet jag ju att färgen torkar. Tur är väl det, för här vill jag inte så resten av livet.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
För några veckor sedan fick jag ett skoskav lagom precis där strumporna sitter som hårdast. Så att vika ner dem har den senaste tiden varit en måste. Såret eller skavet var ungefär som en en krona. Lite så där lagom stort, av okänd anledning råkade jag pilla av skorpan underdagen och det började blöda och svida som fan. Då tog jag till den gamla och beprövad metoden plåster. Vet i fan vad som finns i plåster som gör att direkt man sätter på det så slutar det göra ont, en så kallad "plåster"-effekt uppstår. Men sen är det ju skillnad på plåster och plåster. Plåster som man har på såren är ju hudfärgade. Men sen finns det ju dem plåsterna som är med i talesättet "som plåster på såret". Det kan ju vara allt ifrån en blomma av sin granne när källaren svämmat över eller en kram av någon som bara vill en väl.
Ikväll behöver jag verkligen det där sista plåstret. En kram. Jag tror nämligen att jag målat in mig själv i ett hörn, där golvet jag målat är mitt liv och färgen är min känslor. Just nu känns det hopplöst, men då jag jobbar inom branchen för tillfället så vet jag ju att färgen torkar. Tur är väl det, för här vill jag inte så resten av livet.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
2007-07-05
...men det är bra för gräset
Det var ju fan vad det ska regna, ska det aldrig sluta. Hur många har tänkt den tanken idag? Ja jag kan villigt erkänna att jag har gjort det typ femtioelva gånger. Mängden vatten är nästan fantastisk sjuk, man kan inte riktigt förstå hur så mycket vatten kan komma uppifrån. Till en början tycker man det är okej, någon fäller kommentarer som "skönt med lite regn efter all sol", "men det är bra för gräset" eller "vill du inte ha regn, flytta till Sahara". Men nu så här efter några dagars konstant regnande börjar man istället undra om det överhuvudtaget kommer sluta. Jag hoppas verkligen det.
Men visst är det fantastiskt med regn, själva grejen hur det fungerar. Vattnet stiger från jorden i form av ånga och sen regnar det ner igen för att åter igen kunna bli ånga. En tanke som dock slog mig idag var om mängden vatten, alltså antalet liter vatten som det finns på jorden (en jävla massa så man borde nog använda en annan enhet än liter men nu kör vi på det) är den mängden konstant. Svaret på frågan kan ju vara antingen Ja eller Nej, beroende på vilket svaret är så kan utgången bli väldigt olika.
Låt oss säga att vi svarar JA, mängden vatten på jorden är alltid den samma. För enkelhetens skull säger vi då att det finns 100 liter vatten på vår jord. Varken mer eller mindre, alltså måste det regn som idag fallit över våra huvuden tagits någonstans ifrån under någons ben. Alltså så fort det blir extremt torrt någonstans så blir det extremt blött på ett annat ställe. Kan ju låta mycket logiskt om du frågar mig, eller om jag får säga mitt (och det får jag ju då det är min blogg). Om nu fallet är som jag precis sagt borde man ju kunna förutse liknande väder. Den senaste tiden har det ju som säkert bekant varit väldigt varmt i de södra delarna av Europa, upp emot en 40-45 grader. Till följd av den temperaturen borde det ju avdunsta mer vatten från de delarna än vanligt. Vattnet som avdunstat hamnar ju slutligen i ett moln som förr eller senare kommer till ett område med svalare temperatur. Olyckligtvis blev det nu Sverige, alltså får vi nu Sydeuropas vatten. Frågan är ju bara hur dem ska få tillbaka det, kommer dem få tillbaka det eller kommer det nu vara en aning torrare där nere för alltid och en aning blötare här.
Jag vet inte om ni minns frågan "antalet liter vatten som det finns på jorden, är den mängden konstant?" Ovan har ni läst om hur det skulle kunna vara om svaret var JA. Men som sagt fanns och finns där två utvägar. Den andra utvägen är svaret NEJ.
Om det nu skulle vara så att antalet liter vatten på jorden varierar måste det ju innebära att det hela tiden, mer eller mindre produceras nytt vatten. Vatten som i kemiska världen kallas H2O, alltså två väteatomer och en syreatom. Om dessa två får reagera med varandra bildas det vatten. Vad jag lärt mig under mina år i skolan tillsammans med Kemin är att vattnet inte kan dela upp sig igen, alltså det kan gå från väte och syre till vatten, men inte vatten till väte och syre. I den stund då jag skriver detta hoppas jag verkligen att jag inte lärt mig riktigt allt i skolan. För om det nu skulle vara så att jag har lärt mig rätt att inte vattnet kan delas upp innebär det att jorden hela tiden framställer nytt vatten. Produktionen är kanske inte den snabbaste men den går väl sakta men säkert framåt. så om si så där en herrans massa år kommer mängden vatten inte längre vara 100 liter utan kanske 150 liter. Detta får ju till följd att det inte bara är poliserna (inte konstaplar utan de isar som befinner sig på klotets norra och södra spets) som är en fara för den stigande vatten nivån, för om mängden vatten ökar, ökar mängden regn. Ökar mängden regn så kommer det till slut att hamna i havet, som är själva start linjen i vattnets kretslopp (hav-ånga-moln-regn-grundvatten-hav). Som jag då tidigare skrev om att den nya mängden vatten kanske blir 150 liter innebär det ju alltså att den riktiga mängden kommer öka med 50 %. Kan ju vara svårt att föreställs sig hur mycket det skulle göra på vattennivån i haven, men att den skulle ödelägga, eller begrava många länder och städer runt om på jorden är ju ett faktum.
Inte klokt vad lite ensamhet och regn kan bidra med, kanske det bidrog till det första steget i det som vi om en herrans massa år kommer kalla "simhus effekten".
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
Men visst är det fantastiskt med regn, själva grejen hur det fungerar. Vattnet stiger från jorden i form av ånga och sen regnar det ner igen för att åter igen kunna bli ånga. En tanke som dock slog mig idag var om mängden vatten, alltså antalet liter vatten som det finns på jorden (en jävla massa så man borde nog använda en annan enhet än liter men nu kör vi på det) är den mängden konstant. Svaret på frågan kan ju vara antingen Ja eller Nej, beroende på vilket svaret är så kan utgången bli väldigt olika.
Låt oss säga att vi svarar JA, mängden vatten på jorden är alltid den samma. För enkelhetens skull säger vi då att det finns 100 liter vatten på vår jord. Varken mer eller mindre, alltså måste det regn som idag fallit över våra huvuden tagits någonstans ifrån under någons ben. Alltså så fort det blir extremt torrt någonstans så blir det extremt blött på ett annat ställe. Kan ju låta mycket logiskt om du frågar mig, eller om jag får säga mitt (och det får jag ju då det är min blogg). Om nu fallet är som jag precis sagt borde man ju kunna förutse liknande väder. Den senaste tiden har det ju som säkert bekant varit väldigt varmt i de södra delarna av Europa, upp emot en 40-45 grader. Till följd av den temperaturen borde det ju avdunsta mer vatten från de delarna än vanligt. Vattnet som avdunstat hamnar ju slutligen i ett moln som förr eller senare kommer till ett område med svalare temperatur. Olyckligtvis blev det nu Sverige, alltså får vi nu Sydeuropas vatten. Frågan är ju bara hur dem ska få tillbaka det, kommer dem få tillbaka det eller kommer det nu vara en aning torrare där nere för alltid och en aning blötare här.
Jag vet inte om ni minns frågan "antalet liter vatten som det finns på jorden, är den mängden konstant?" Ovan har ni läst om hur det skulle kunna vara om svaret var JA. Men som sagt fanns och finns där två utvägar. Den andra utvägen är svaret NEJ.
Om det nu skulle vara så att antalet liter vatten på jorden varierar måste det ju innebära att det hela tiden, mer eller mindre produceras nytt vatten. Vatten som i kemiska världen kallas H2O, alltså två väteatomer och en syreatom. Om dessa två får reagera med varandra bildas det vatten. Vad jag lärt mig under mina år i skolan tillsammans med Kemin är att vattnet inte kan dela upp sig igen, alltså det kan gå från väte och syre till vatten, men inte vatten till väte och syre. I den stund då jag skriver detta hoppas jag verkligen att jag inte lärt mig riktigt allt i skolan. För om det nu skulle vara så att jag har lärt mig rätt att inte vattnet kan delas upp innebär det att jorden hela tiden framställer nytt vatten. Produktionen är kanske inte den snabbaste men den går väl sakta men säkert framåt. så om si så där en herrans massa år kommer mängden vatten inte längre vara 100 liter utan kanske 150 liter. Detta får ju till följd att det inte bara är poliserna (inte konstaplar utan de isar som befinner sig på klotets norra och södra spets) som är en fara för den stigande vatten nivån, för om mängden vatten ökar, ökar mängden regn. Ökar mängden regn så kommer det till slut att hamna i havet, som är själva start linjen i vattnets kretslopp (hav-ånga-moln-regn-grundvatten-hav). Som jag då tidigare skrev om att den nya mängden vatten kanske blir 150 liter innebär det ju alltså att den riktiga mängden kommer öka med 50 %. Kan ju vara svårt att föreställs sig hur mycket det skulle göra på vattennivån i haven, men att den skulle ödelägga, eller begrava många länder och städer runt om på jorden är ju ett faktum.
Inte klokt vad lite ensamhet och regn kan bidra med, kanske det bidrog till det första steget i det som vi om en herrans massa år kommer kalla "simhus effekten".
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)