Idag är dagen då jag sa till mig själv att det är dags att börja säga till ute i livet. Idag på lunchen skulle jag köpa en dagens pasta. Ni vet en sådan här jävla vagn som är utplacerade i varenda svenskt industriområde. Till och med staffanstorps har en, bara det är helt sjukt. Nu gled jag från ämnet, det som gjorde mig förbannad på mig själv var att när jag kom där på vägen står där en skylt "DAGENS PASTA 29:-". Kanon pris tänkte jag, men tro fan inte dem tar 33 jävla riksdaler när man kommer fram och inte nog med detta. Ett, hon som tar betalt kan varken räkna, prata eller noppa sina ögonbryn. Eller så kan hon det och tycker det är jätte skoj, för dem fanns inte längre, utan hon hade fått göra ett sånt där "fylla i men penna"-ögonbryn vilket är så jäkla fult. Det andra som störde mig med det plötlsigt höjda priset var att jag inte sa till. skylten var liksom 20 meter där ifrån, hade ju kunnat hämta den om dem inte fattade.
En annan grej som verkligen gjort mig förbannad den senaste tiden är svenska trafikanter, varenda jävel tror att bara för att dem betalar skatter och vägpremier så äger dem alla vägar och dem får göra som dem vill, reglerna är inte till för dem. Visst alla kan vi ha brottom och behöva göra den där dumma omkörningen, eller det konstiga filbytet. Men det som är tynger mig är när någon för ett fel, alltså ett fel. Typ, inte stannar vid stopp eller blinkar när dem svänger. Det sist nämda gäller framför allt rondeller. Dessutom har den dumma och okunniga bilisten mage att göra tecken åt en som om det vore mitt fel. Vad är det med folk nu för tiden, kan dem inte ta att dem gör ett fel eller är dem så godtrogna att dem tror att det dem gör är rätt.
Sist men inte minst, ett test utförs, jag hatar denna typen av test. Ändå utsätter jag mig för dem, men denna gången ska jag klara det.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström