Frågan jag ställer mig är faktiskt inte så konstig när man tillåter sig själv att tänka efter. Hur kommer det sig att matreklam måste vara så förbannat dålig. Då menar jag den reklamen som dimper ner i vår brevlåda titt som tätt.
För det första så blir jag förbannad då det säkert sitter en 37-årig kvinna (inte så att jag trycker ner det kvinnliga könet, vänta ett tag så ska jag förklara varför det är denna bilden jag målar upp) på ett kontor någonstans i sverige. Hon sitter säkert i någon förort till Göteborg, med allsäkerhet sitter hon i Mölndal. Hon har säkert en bra lön med tanke på vad hon gör, sitter och klipper och klistrar i ett dataprogram som säkert inte är svårare än words. Hennes utbildning finns inte och tjänsten som reklam-klipp och klister-ansvarig har hon fått genom att arbeta sig upp från käck papperskorgstömmare. Då de äldre gubbarna på samma kontor ansåg att hon såg bra ut och hon var en frisk fläckt i företaget fick hon förtroendet att ta hand om de lite mer "estetiska" bitarna som i senare skede resulterade i hennes nuvarande jobb. Idag tror hon att hennes jobb är 24 gånger bättre en vad det egentligen är, klädd i snäva kjolar och uppknäpta skjorter utför hon sitt krävande jobb. Ut på parkeringen står där en svart passat från 2002 som hon anser skriker "affärskvinna". Bilen är fylld med fula bicpennor som hon tvunget behöver för att rita ner sina "nya tänk" till nästa veckas reklamblad.
(nu ska jag förklara varför det är en kvinna) Då jag jobbat på AGs favör i närmare 4 år så vet jag vilka kvinnor som jobbar inom branchen. Jag tror däremot att dem jag stött på är aningen mer blåögda och tror att deras jobb är ännu bättre än kvinnan från Mölndal. Kan inte förstå hur folk kan känna att deras data/hålla-koll-på-folks-löner jobb kan kännas så jävla snoffsigt.
Tillbaka till reklambladen som är så förbannat fula. Allt jag begär är att dem inte tvunget måste se ut som ett utklipp ur en hemkunskapsbok från 80-talet. Det är trots allt 2007 och det bör gå att göra lite snyggare och fräshare.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
