Inatt gjorde jag något som jag brukar göra, prata med mig själv. inte alls så där sjukligt utan bara liksom mer att man säger högt till sig själv "fan vad gott det hade varit med mjölk nu". Inatt hade jag nog ett av dem längre samtalen men mig själv, fortfarande inte alls så där sjuktligt utan det var mer att jag pratade för att jag spelade in det som skulle skrivas här. Så här kommer det nu, i text form. Den första och enda oklippta versionen.
"klockan är sju minuter i tre, det är lördag, johan tänker, vem är jag? jag menar här kommer förbi en tjej på cykel precis. och jag menar, hade jag inte varit full hade jag lätt kunnat säga. "jag får åka med dig" men nu är jag själv, går vid sjukhuset i lund, och jag tänker, ska jag fråga "jag får åka med dig", men jag gör det inte. Frågan är då, vilken är den sanna johan? Är den sanna johan den johan som frågar, eller är den sanna johan den johan som inte frågar? Alltså, jag har ju lärt känna mig själv som den killen som troligtvis hade frågat. Men då jag oftast frågar en sådan grej är jag inte själv. Fråga är då, när är jag johan? Är jag johan när jag är själv? Får mina vänner då lära känna den riktiga johan eller bara den johan som dem tror han är? Jobbig tanke men sann tanke.
Letar just nu efter olåsta cyklar, för att cykla dem sista meterna hem till martin. Jaktlyckan är lika med noll.
Tillbaka till mig själv då. Tror, jag vill tro att den sanna johan är den johan som inte är sig själv. DEN SANNA JOHAN ÄR DEN JOHAN SOM INTE ÄR SIG SJÄLV. Nä det kan ju inte stämma, den sanna johan måste ju ändå vara den johan som är sig själv. När är jag då mig själv, jag är mig själv när jag är i goda vänners närhet. alltså är jag mig när jag är med andra. Då kan jag inte var mig själv när jag är med mig själv. Är jag då mig själv när jag säger dessa ord? Frågan är svårt att besvara, men jag vill säga att den johan som går här nu på Baravägen är den sanna johan, mer jordnära än så här kan jag nog inte bli. men den här johan som går här just nu, den får ingen annan träffa förutom jag, då jag nu är själv.
Nu kommer det en Skoda, felicia, en 02 kan jag tänka mig. Hej herr igelkott, igelkottar är dem sötaste och coolats djur, jag måste fota. så jag tar en paus.
"klockan är sju minuter i tre, det är lördag, johan tänker, vem är jag? jag menar här kommer förbi en tjej på cykel precis. och jag menar, hade jag inte varit full hade jag lätt kunnat säga. "jag får åka med dig" men nu är jag själv, går vid sjukhuset i lund, och jag tänker, ska jag fråga "jag får åka med dig", men jag gör det inte. Frågan är då, vilken är den sanna johan? Är den sanna johan den johan som frågar, eller är den sanna johan den johan som inte frågar? Alltså, jag har ju lärt känna mig själv som den killen som troligtvis hade frågat. Men då jag oftast frågar en sådan grej är jag inte själv. Fråga är då, när är jag johan? Är jag johan när jag är själv? Får mina vänner då lära känna den riktiga johan eller bara den johan som dem tror han är? Jobbig tanke men sann tanke.
Letar just nu efter olåsta cyklar, för att cykla dem sista meterna hem till martin. Jaktlyckan är lika med noll.
Tillbaka till mig själv då. Tror, jag vill tro att den sanna johan är den johan som inte är sig själv. DEN SANNA JOHAN ÄR DEN JOHAN SOM INTE ÄR SIG SJÄLV. Nä det kan ju inte stämma, den sanna johan måste ju ändå vara den johan som är sig själv. När är jag då mig själv, jag är mig själv när jag är i goda vänners närhet. alltså är jag mig när jag är med andra. Då kan jag inte var mig själv när jag är med mig själv. Är jag då mig själv när jag säger dessa ord? Frågan är svårt att besvara, men jag vill säga att den johan som går här nu på Baravägen är den sanna johan, mer jordnära än så här kan jag nog inte bli. men den här johan som går här just nu, den får ingen annan träffa förutom jag, då jag nu är själv.
Nu kommer det en Skoda, felicia, en 02 kan jag tänka mig. Hej herr igelkott, igelkottar är dem sötaste och coolats djur, jag måste fota. så jag tar en paus.
JAG ÄR TILLBAKA. jag har fotograferat en igelkott, en igelkott som är, ja jag vill nog tycka att det är ett av dem sötaste djuren som finns. en igelkott som vandrar med sina ben, bakbenen är så söta. sparkar liksom ut dem så, svisch. En rädd igelkott är en söt igelkott. ett ordspråk som vi bör ta till oss. Alltså räddslan är ett typ av afrodisium, oj johan använde svåra ord.
går just nu in på martins gata. har cirka 60 meter kvar, där vankas det kvällsmat och en binge av madrass,
Puss och kram, sommar svan
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström"
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
