Människan eller rent av alla djur kanske, jag vet inte riktigt. Men Människan är jag lite säkrare på, Hennes hjärna är ett fantastiskt eller rent av ett mirakulöst ting. Tänk att ena dagen finns det bara en sorts tankar där upp, dagen efter är dem som bort blåsta och när man tänker på vad man tänkte så tänker man "vad tänkte jag på?!". Frågan jag ställer mig nu är dock om tankar och känslor går hand i hand längs livets vandring och anpassar sig till varandra. Eller är det bara så att dem stöter på varandra då och då snackar lite och försöker tillsammans ge oss det bästa "svaret". Eller det kanske till och med är så att dem går jämsides hela livet men inte hand i hand utan att tankarna är dem som styr och ställer och känslorna bara hänger på lite så där någon meter bakom. Kanske är det tvärt om, känslorna bestämmer vad vi ska tänka. Saken är klar att jag är kluven i frågan, och livet i sig har inte gett mig några svar, så var i världen ska jag vända mig. Finns där överhuvudtaget ett svar på mina tankar och känslors frågor. Det känns som mina tankar runt problemet med mina känslor gör det hela så mycket mer förvirrat, fast det kanske ska vara förvirrat. Men tänk om det är mina känslor som gör så att jag tänker som jag tänker. Tänker jag efter så skulle det nog inte vara helt omöjligt men ändå inte möjligt.
På återhörelse och fortsatt trevlig...
Johan Ekström
skip to main |
skip to sidebar
