Spegel, spegel på väggen där...

För några nätter sedan låg jag vaken och kunde inte somna, dels för kaffet jag drack minuterna innan läggdags och dels för dem tankar som flög runt i huvudet mitt. Tankar om det mesta, jag tänkte på skolan, husen jag ritar, henne och ja verkligen allt mellan himmel och jord. Av okänd anledning kom jag då på den mest korkade frågeställning man kan komma på när man helst av allt vill sova. För att ligga sömnlös på natten är fan som att sova stående på dagen, jobbigt. Frågan som poppade upp var den som följer, ”vilken färg har en spegel?”. Ja du Johan, försök hitta svaret på det klockan tre på natten. Jag kom inte fram till mycket men det jag kom fram till var bland annat;

1. Att jag är för korkad för att finna svaret.
2. Färgen på måste vara den färgen som den reflekterar, vilket jag måste säga låter ganska rimligt.
3. Färgen silver var ett annat alternativ, då man oftast ritar en spegel i silver när man ritar den, i alla fall jag.
4. Färgen skulle också kunna vara vit då alla färger tillsammans blir vit.

Sen började jag fundera på vad en spegel består av, vilka material. Glas och en metal är ju svaret på det. Glaset i sin tur består ju av en typ av sand och metallen är oftast av silver typen. Detta gjorde att jag fan alternativ 3 en aning sannare men samtidigt så är ju sanden beige, och denna tanke gav mig ännu ett alternativ.

5. Spegeln är silverbeige då detta är färgerna på de material som finns i den.

Fast detta i sin tur känns ju jätte konstigt, egentligen känns ju alla färg alternativ jätte konstiga. För låt oss säga att spegeln är enbart silvrig, skulle vi då inte uppfatta omgivningen och oss själva en aning silvriga när vi kollade på oss genom en spegel. Samma gäller ju för färgerna vit och silverbeige. Detta gör ju att alternativ 2 känns förbluffande bra, men om nu spegeln är den färg som den reflekterar innebär det ju att spegeln är alla tänkbara färger, eller just den färg vi kollar på, så kollar vi på en vit tröja är spegeln vit, medans om man kollar sig själv i ögonen är spegeln blå (ja i mitt fall, grön, brun, grön brun, blå grön och i vissa fantastiska fall blå grön brun). Fast även detta resonemang känns på tog för flummig för att det ska verka vettigt, men samtidigt är ju det mesta i vår värld lite små flummigt, så kanske detta stämmer. Men efter si så där en timmes filosoferande om spegelns färger var jag förbannat trött, inte fysiskt utan psykiskt, på mig själv. Hur kan man bara komma på en så konstig fråga mitt i natten, så med dem orden ringandes i mitt huvud bestämde jag mig för att det ändå möjliga alternativ eller svar på frågan ”vilken färg har en spegel?” blev det jag kom fram till först, att jag är för korkad för att finna svaret. Men det sägs ju att frågar man inget så får man inget veta och det tycks ju stämma. En sak till bara, det kan ju verka otroligt korkat att fråga sig själv något som man redan vet att man inte har svaret på, men ibland kan man faktiskt mer än vad man tror från början, om man bara tar sig tiden att våga tänka. Denna gång fann jag kanske inte svaret men vem vet kanske nästa gång. Allt handlar om att våga göra fel och det är jag inte rädd för, därför lever jag lite efter mottot.

”Jag gör hellre fel med övertygelse än rätt med tveksamhet”

På återhörelse och fortsatt trevlig…
Johan Ekström